Nedanstående artikel från januari 2013 (inte tidigare publicerad) beskriver hur socialminister Göran Hägglund engagerat sig i de tveksamma verksamheter som medicinteknikbolaget Bactiguard ägnat sig åt.
Socialminister Göran Hägglund medverkar i tveksamma affärer inom sjukvårdsområdet
Socialminister Göran Hägglund har aktivt hjälpt till att lansera medicinteknikbolaget Bactiguard. Dess VD har vid officiella besök ute i världen fått stöd att teckna en mängd affärsavtal. I december 2008 fick han även ta emot Swecare Export Award ur socialministerns hand. Denne sa då: Bactiguard kan fungera som en förebild för många svenska entreprenörer som vill hjälpa till att skapa en bättre vård för människor över hela världen. Inget dåligt betyg!
Historien började på 80-talet när två forskare tog fram en teknik för beläggning av urinkatetrar med ett tunt lager silver för att minska infektionsrisken. När metoden skulle lanseras kom entreprenören Gunnar Walstam in i bilden. Denne hade insyn i projektet efter att ha varit med och ordnat ett möte om kommersialisering av medicinska upptäckter. När han senare återkom var utvecklingsarbetet långt framskridet och flera studier hade utförts som visade ett skydd mot bakterieväxt i urinen vid kateteranvändning.
I juni 1989 slöts ett avtal mellan de två uppfinnarna, Walstam och hans amerikanska kollega Astrid Deeth. Där beskrevs bl.a. hur verksamheten skulle delas upp på olika bolag. Kärnan blev Adhesive Technology Holdings (Ad Tech) på Jersey där patenten placerades. Licensieringen sköttes via ett brevlådebolag i Holland, som i sin tur överlät uppgiften till Metacot UK och dess amerikanska filial, två bolag ägda av Walstam och Deeth.
Ett par år in på 90-talet kom det amerikanska bolaget CR Bard igång med produktion av silverbelagda katetrar och allt större intäkter började strömma in. Efter några år var de uppemot 100 miljoner kr/år. Enligt avtalet från 1989 skulle inkomsterna fördelas lika mellan de fyra i gruppen. Så blev dock aldrig fallet och de två uppfinnarna manövrerades ut.
Efter mer än 10 år med förtjänster nära 1 miljard kr beslutade Walstam och Deeth att sälja ut. I juni 2005 togs aktiemajoriteten i deras svenska bolag Metacot Production över av Christian Kinch (tidigare engagerad i läkemedelsimport) och Thomas von Koch (en av grundarna av EQT). Samtidigt överfördes Ad Techs patent till Bactiguard, som det nya bolaget hette. Priset var 440 miljoner kr. Från detta år har Walstam en skatteskuld på 139 miljoner kr (7:e högsta i Sverige).
Nästa stora förändring kom 2007 då Noonday (amerikansk fond) och Kaupthing Bank Sverige köpte Walstams och Deeths kvarvarande del av Bactiguard för 420 miljoner kr. När han intervjuades sa Kinch: Fantastiskt. Nu börjar vår resa till ett globalt miljardföretag. Dagens ägarstruktur tillkom 2011 då Bactiguard Holding övertog aktier från Kinch och von Koch (54%). Kort senare förvärvades resterande aktier från Noonday (45%). Därvid togs ett obligationslån om 450 miljoner kr. Statliga Industrifonden bidrog med 50 miljoner kr.
Alltsedan starten har Kinch fungerat som VD. Han har lyckats få press och media att ge PR för bolaget med rubriker som: Medicinteknikföretaget Bactiguard har patent på en lösning som kan förhindra sjukhussjukan, den fjärde största dödsorsaken i västvärlden; Socialminister Göran Hägglund besöker Bactiguard för att studera lösning på vårdrelaterade infektioner; The sky is the limit säger Kinch om företagets framgångar världen över i kampen mot vårdrelaterade infektioner och sjukhussjuka. Utöver Göran Hägglund har även Exportrådet och Swecare gett uppbackning.
Under 2009 kunde man läsa: När många svenska medicinteknikföretag flyttar tillverkning och utveckling utomlands vill Bactiguard göra tvärtom. Initialt antyddes en etablering i Markaryd där man redan hade en mindre filial. Saken uttrycktes på följande sätt: Bactiguard vill flytta hem tillverkningen av antimikrobiella katetrar från Kina och nyanställa uppåt 150 personer i Markaryd. Avgörande är om staten vill låna ut kapital. Något statligt stöd erhölls inte. Däremot lade kommunalrådet Bengt Germundsson ner stor möda men i slutändan valde Bactiguard Eslöv.
Man förhandlade där med kommunalrådet Cecilia Lind och kommunens industrifastighetsbolag. December 2009 skrevs ett avtal enligt vilket kommunen skulle uppföra en fabrik som Bactiguard band sig att hyra i 10 år. Kort senare skrev Skånska Dagbladet: Etableringen av medicinteknikföretaget Bactiguard i Eslöv blir 35 miljoner kr dyrare för kommunen – 105 miljoner mot tidigare aviserade 70 miljoner. Skälet var att Bactiguard ville öka fabrikens storlek. I juni 2010 tog socialminister Göran Hägglund, kommunalrådet Cecilia Lind och Christian Kinch de första spadtagen till bygget, men något sådant blev aldrig av. Kommunen drog sig ur då Bactiguard krävde 28 miljoner kr för något som inte ansågs ha med fabriken att göra.
Kinch och Bactiguard har trots detta fortsatt sin strävan att skona världen från sjukhussjuka. I februari 2012 tecknades ett avtal med indiska Cadila Pharmaceuticals på svenska ambassaden i New Delhi med stöd från Invest Sweden och Exportkreditnämnden. Så sent som i november 2012 kunde man vidare läsa att socialminister Hägglund på nytt hjälpt till att kamma hem en order åt Bactiguard, nu i Irak. Man har nyligen även etablerat sig i Israel och Jordanien.
Frågan man måste ställa sig är om Bactiguard gör den nytta för att undgå infektioner och sänka sjukvårdskostnader som man säger? Efter en genomgång av litteraturen måste svaret bli nej. I flertalet studier som gjorts har små eller inga effekter fåtts. En test från 2006 på 3000 patienter finansierad av Bard fann inte något skydd mot urinvägsinfektion vid kateteranvändning. I en studie på 7000 patienter i tidskriften Lancet från 2012 kunde inte heller något skydd ses. I en svensk test på 400 patienter sponsrad av Bactiguard erhölls en nedgång i mängden bakterier i urinen efter en kort tid med kateter men ingen effekt på förekomsten av symptom 7-10 dagar efter kateterns avlägsnande.
Flera större genomgångar av litteraturen på området har tryckts men bristande kvalité i utförda studier gjort säkra slutsatser omöjliga (Cochrane Library 10, 2012). Detta gäller både den kliniska effekten och besparingar i sjukvården. Det har t.o.m. varit svårt att visa någon effekt av silverbeläggningen på adhesionen av bakterier till katetrarnas yta (J Urology 184, 2010), d.v.s. det som påståtts vara verkningsmekanismen. Författarna avslutade sin text: ”Våra resultat ifrågasätter det kliniska värdet av kommersiellt tillgängliga antibakteriella urinkatetrar”.
Mot bakgrund av det osäkra vetenskapliga underlaget rörande det kliniska och sjukvårdsekonomiska värdet av silverbelagda urinkatetrar måste man ställa sig tveksam till den aggressiva marknadsföring som Bactiguard driver. Stark kritik måste även riktas mot det stöd bolaget fått från det officiella Sverige med socialministern och organ som Exportrådet och Swecare i spetsen. Vad man bidragit till är sannolikt bara att fördyra sjukvården runt om i världen och ge klirr i kassan hos Bactiguard och dess ägare.
Johan Thyberg
Professor emeritus
Karolinska Institutets Svarta Bok 