Nedan följer en tidigare opublicerad artikel från 2015 rörande det kameleontliknande uppträdande Nobelstiftelsen visar upp i etiska frågor.
Nobelstiftelsen – den moraliska kameleonten
I uppslagsböcker kan man läsa att kameleonter är en familj i ödlornas underordning och kräldjurens klass (Wikipedia). Vad dessa djur är mest kända för är förmågan att ändra färg som en anpassning till omgivningen. Denna skyddsmekanism har gjort att kameleonterna utan egen förskyllan blivit symboler för vissa mindre tilltalande egenskaper hos människor. Om man går in på Internetadresser som www.synonymer.se och söker efter synonymer till ordet kameleont kommer förutom ödla följande bildliga betydelser upp: anpassling, opportunist, vindflöjel.
Vad har då detta med Nobelstiftelsen att göra? Både i Sverige och utomlands betraktas denna institution i allmänhet som något närmast heligt, höljt i skimmer bortom all kritik. Varför är svårt att förstå. Så till den grad har denna glorifiering påverkat stiftelsen att man tycks anse sig kallad som ett moraliskt föredöme och en värnare av demokratiska värden. Ett litet men ändå notabelt uttryck för denna nobla självbild är att stiftelsen under de senaste åren beslutat att inte bjuda in någon representant för Sverigedemokraterna (SD) till Nobelfesten. När jag nyligen skickade ett E-mejl till Carl-Henrik Heldin, ordförande i Nobelstiftelsens styrelse, för att försöka få reda på hur man tänkt när detta beslut tagits blev svaret det följande:
”Om detta med Sverigedemokraterna finns det många åsikter. Inom Nobelstiftelsens styrelse ser vi som vår uppgift att vårda Alfreds Nobels intentioner med Nobelprisen. Vi recenserar inte olika partiers program, men Sverigedemokraternas främlingsfientlighet står i bjärt kontrast mot Alfred Nobels visioner. Han var ju en kosmopolit och föreskrev specifikt att Nobelprisen skulle ges till dem som är mest förtjänta oavsett om de är skandinaver eller inte. Vi har därför valt att inte bjuda in någon representant från SD till Nobelfestligheterna”.
Med än så lite kunskap om Nobelstiftelsens och Nobelprisens historia går det inte att se detta uttalande som annat än ett exempel på hyckleri av värsta sorten. Och där är det alltså som kopplingen till ordet kameleont kommer. För om det är något som frekvent präglat och än idag präglar Nobelstiftelsens och Nobelkommittéernas agerande så är det ett beteende som karakteriseras av anpasslighet och opportunism. Istället för att ha en egen och konsekvent linje i överensstämmelse med det Carl-Henrik Heldin kallar ”Alfred Nobels intentioner” så har man alltför ofta betett sig som en vindflöjel och rättat sig efter vart vinden blåst. I ett stort antal fall har beslut tagits som gått i motsatt riktning. Detta har ibland varit uppenbart redan när besluten fattades och i andra exempel blivit nog så uppenbart i efterhand.
Man måste också fråga sig hur tydliga de intentioner var som Alfred Nobel uttryckte i sitt testamente och som Nobelstiftelsen med Carl-Henrik Heldin i spetsen nu anser sig ha skyldighet att följa. Sanningen att säga så var dessa intentioner tämligen diffusa. Testamentet är handskrivet och fyra sidor långt. De första ett och halvt sidorna redovisar vad ett antal släktingar och andra personer ska erhålla i form av direkta kontanter, livränta, pension eller motsvarande. Därefter kommer en knapp sida som handlar om det som idag kallas Nobelprisen (fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur samt fred). Inledningsvis anges där att räntan på det återstående kapitalet (det som blev över efter att släktingar med flera fått sitt) ”årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Beträffande de naturvetenskapliga prisen sägs att dessa ska ges till den inom varje område som gjort den viktigaste upptäckten, uppfinningen eller förbättringen. Litteraturpriset skulle gå till den som ”har producerat det utmärktaste i idealisk rigtning” och fredspriset till ”den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående armeer samt bildande och spridande af fredskongresser”. Slutligen slås fast att ”intet afseende fästes vid någon slags nationalitetstillhörighet sålunda att den värdigaste erhåller priset, antingen han är Skandinav eller ej. Detta är alltså vad de som förvaltar Nobels testamente och efterlåtenskap har att inrätta sig efter.
Avsteg från Alfred Nobels intentioner
Nedan ges ett antal exempel som visar på hur Nobelstiftelsen och Nobelkommittéerna under årens lopp agerat (medvetet eller omedvetet) på ett sätt som inte kan anses överensstämma med det Carl-Henrik Heldin kallar ”Alfred Nobels intentioner”.
1. Ragnar Sohlman (VD i Nobelstiftelsen 1936-1946) och Rudolf Liljeqvist fungerade som exekutorer av Alfred Nobels testamente. Det första de gjorde var att från Frankrike smuggla ut stora delar av Nobels tillgångar i syfte att undvika lagstadgad arvsskatt i detta land.
Demokratiskt?
2. Nobelstiftelsens styrelse har idag som ordförande en välmeriterad forskare, Carl-Henrik Heldin, med ett förflutet engagemang i extremvänstern.
Hur skulle Nobel sett på det?
Som styrelseledamot representerande Vetenskapsakademien och priserna i fysik och kemi sitter Staffan Normark. Denne var tidigare VD i Stiftelsen för Strategisk Forskning (de före detta löntagarfonderna) och medverkade då bland annat till att stiftelsen bidrog med anslag till Innate Pharmaceuticals, ett bolag som Normark var med och grundade och i vilket han vid den aktuella tiden var inte bara storägare (runt 700.000 aktier) utan även styrelseledamot. Därutöver medverkade han även till sådant som att ge mångmiljonbidrag till egna tidigare medarbetare.
Den typen av agerande brukar betraktas som maktmissbruk och korruption och kan knappast ses som förenligt med Nobels ideal?
3. Som huvudpersoner vid utdelningen av Nobelpriset och vid den efterföljande banketten fungerar Kungen och Drottningen (tillsammans med pristagarna). I bådas familjer finns starka kopplingar till det tyska nazistpartiet under Adolf Hitlers ledning. Som exempel kan nämnas att kungens morfar var aktiv medlem av nazistpartiet och efter andra världskriget blev dömd som krigsförbrytare. Drottningens far var också han medlem i nazistpartiet, från 1934 och fram tills att det upplöstes efter andra världskrigets slut. Han fick 1939 möjlighet att under fördelaktiga former överta ett verkstadsföretag från en judisk ingenjör som tvingades bort. Under kriget tillverkade företaget krigsmateriel till tyska försvaret och genererade stora inkomster till familjen Sommerlath. Om dessa förhållanden har mycket skrivits både i press och i bokform.
Är detta vad Nobelstiftelsen betraktar som en demokratisk bakgrund som gör kungaparet lämpliga som frontfigurer vid prisutdelandet och efterföljande fest? För övrigt uttryckte Alfred Nobel i sitt testamente aldrig någon önskan om en sådan roll åt det svenska kungaparet!
4. Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) utser Nobelpristagare i fysik och kemi. Svante Arrhenius var medlem i fysikkommittén ända från början (1900-1927) och tilldelades själv Nobelpriset i kemi 1903. Mindre uppmärksammade delar i hans meritlista är funktionerna som styrelseledamot i Svenska Sällskapet för Rashygien (bildat 1909) och Statens Rasbiologiska Institut (bildat 1922). En av de gästföreläsare som bjöds in till den senare institutionen var Hans Günther, sedermera en av det tyska nazistpartiets främsta ideologer i rasfrågor.
Vad skulle människovännen Alfred Nobel ha tyckt om detta?
5. Hans von Euler-Chelpin var ledamot i Nobelkommittén för kemi under åren 1929-1946. Vid sidan av sin vetenskapliga gärning var han medlem både i den Svensk-Tyska Föreningen och i Riksföreningen Sverige-Tyskland vilka under 1930- och 1940-talet båda betraktades som pronazistiska. Von Euler-Chelpin uppehöll under Adolf Hitlers år vid makten (1933-1945) nära förbindelser med ledande kretsar i Tyskland och utsågs 1937 till ledamot i styrelsen för Kaiser-Wilhelm-Institutet i Berlin.
En man i Nobels anda?
6. Karolinska Institutets Nobelkommitté utarbetar förslag och dess Nobelförsamling utser Nobelpristagare i fysiologi eller medicin. Bland Nobelkommitténs ledamöter under årens lopp kan följande observeras:
Viktor Wigert (invald 1938), psykiater influerad av tidens rashygieniska tänkande. Skrev i en publikation från 1931 med titeln ”Psykiska sjukdomstillstånd” bland annat följande: ”De etiska känslorna äro ofta mycket lite utvecklade hos de imbecilla … Många röja en oövervinnerlig benägenhet för prostitution och luffarliv. I de mest utpräglade fallen synes det förefinnas en verkligt positiv drift till det onda; stölder, skadegörelsen och grymheten innebär en lockelse som är oemotståndlig.”
Uttalande av en Nobelkommittéledamot! I Nobels anda?
Gösta Häggqvist var professor i histologi och anatomi vid KI och blev 1940 invald i Nobelkommittén där. Samma år blev han även ledamot av Vetenskapsakademien. Vid sidan av sitt arbete på KI satt Häggqvist i styrelsen för den pronazistiska föreningen Samfundet Manhem och var medlem av dess vetenskapliga råd. Han var även medarbetare i öppet nazistiska Nationell Tidning samt ledamot i Sveriges Nationella Förbund.
En man i Nobels anda?
7. Svenska Akademien utser Nobelpristagare i litteratur. Bland dess ledamöter har under årens lopp funnits flera med nazistiska sympatier, däribland Verner von Heidenstam (1912-1940; se vidare nedan), Sven Hedin (1913-1952), Fredrik Böök (1922-1961) och Per-Olof Sundman (1975-1992).
Företrädare för Nobels ideal?
8. Nobelstiftelsen säger att man till Nobelfesten bjuder in samtliga som står på UD:s diplomatlista (har Alfred Nobel någonsin bett om det). Däribland finns stater som: Azerbaijan, Vitryssland, Kina, Kuba, Etiopien, Honduras, Nordkorea, Syrien och Uzbekistan. Representanter för regeringarna i dessa länder anses sålunda av Nobelstiftelsen som demokratiskt överlägsna företrädarna för det svenska parti som i det senaste riksdagsvalet röstades fram av mer än en miljon röstande (uppenbarligen av Nobelstiftelsen betraktade som icke pålitliga).
Bryr man sig i fall som Nordkorea et cetera inte om de demokratiska principer man anser att Nobel stod för?
Kan hyckleriet bli större?
9. Om man tittar tillbaks lite längre i tiden så hade Nobelstiftelsen också för vana att till Nobelfesten bjuda in företrädare för både Hitlers och Stalins regimer. För att få lite perspektiv på detta kan man till exempel ta del av vad den brittiska historikern Alan Bullock skrev i slutet av sin nära 1200 sidor långa bok med titeln ”Hitler and Stalin – Parallel Lives” (Harper Collins 1991):
“A third way of looking at the Hitler-Stalin period is in terms of human suffering. Not counting the millions who were wounded or permanently maimed, the estimated number of premature deaths between 1930 and 1950 reached a figure in the order of 40-50 million men, women and children. Suffering on such a scale is beyond the imagination’s power to comprehend or respond to. Moreover, unlike the Black Death of the 14th century, which is believed to have destroyed something like a third of Europe’s population, this was a man-made, not a natural disaster.
The unique feature of this period, however, was the fact, in addition to the casualties of war, as many again, half or even more of the total of 40-50 million, died as the result of deportation, torture and brutal treatment in prisons and camps, of murder, massacre and planned extermination.
Behövs egentligen några fler kommentarer om hur illa Nobelstiftelsen förvaltat Nobels önskemål om demokrati och medmänsklighet när man förbrödrat sig med representanter för dessa regimer?
I en intervju i Svenska Dagbladet i oktober 2010 sade Michael Sohlman, dåvarande VD i Nobelstiftelsen, följande när han tillfrågades om varför man inte bjudit SD:s partiledare till Nobelfesten: ”Nobelstiftelsen är en privat stiftelse och vi bjuder bara dem vi vill se på detta arrangemang”. Jimmy Åkesson ville man alltså inte se men däremot gärna företrädare för världens värsta diktaturregimer.
Så kallade ”nyttiga idioter” är det uppenbarligen gott om även i Nobelstiftelsen.
10. Till saken hör även att Nobelstiftelsen under en lång följd av år till banketten bjudit in representanter för Vänsterpartiet – gick tidigare under namnet Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och därefter Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK). Partiets ledare sedan början av 1950-talet och framåt har varit följande: Hilding Hagberg, 1951-1964; CH Hermansson, 1964-1975; Lars Werner, 1975-1993; Gudrun Schyman, 1993-2003; Lars Ohly, 2004-2012; och Jonas Sjöstedt 2012 (åtminstone de fyra senaste av dessa har regelbundet bjudits in till Nobelfesten).
För att påminna om den syn på Stalin som partiet stått för citeras nedan delar av de minnestal Hagberg och Hermansson höll efter Stalins död i mars 1953 (hämtat från en artikel av Karl-Olof Andersson i Aftonbladet).
Hilding Hagberg: ”I varje kommunists känsloliv har kamrat Stalin fått en särskild plats, en plats som inte kan fyllas av någon eller något. Varför? … Därför att han under denna halva mansålder utvecklat sådana mänskliga kvaliteter som kommunistisk ledare: lysande intelligens, balans och kraft, idétrohet, mod, fasthet, energi och kärlek till människorna. Stalins verk symboliserar allt vad människornas bästa andar format i sina drömmar och velat skapa i sin kamp.”
CH Hermansson: ”Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”
De partiledare som följt efter Hagberg och Hermansson, inklusive Jonas Sjöstedt som idag innehar denna post, var alla partimedlemmar redan på den tid när man officiellt ställde sig bakom och hyllade allehanda kommunistdiktaturer och deras ledare.
Någon tveksamhet om det demokratiska sinnelaget hos de ovan omnämnda partiledarna med en bakgrund i en lång stalinistisk epok i Sverige finns tydligtvis inte inom Nobelstiftelsen.
Inom partiets ungdomsförbund och dess distriktsstyrelser uttrycks idag från ett flertal håll stöd för grupperingar som Revolutionära Fronten (RF) och Antifascistisk Aktion (AFA). På RF:s hemsida (www.revfront.org) hittas under rubriken ”Vad vi vill …” bland annat följande budskap:
”Revolutionära Fronten ser lösningen i att vi vanliga människor tar tillbaka makten över sina liv med de medel som krävs. För att uppnå detta krävs det ofrånkomligen en form av revolution. Denna revolution kräver organisering och RF:s mål är att erbjuda denna organisering till de som ställer sig bakom den form av politik som vi bedriver. RF satsar inte på att bli en fackförening eller parti. Vi ser vår roll som en del av den utomparlamentariska rörelse som tvingas att agera utanför dessa ramar”.
I den principförklaring i sex punkter som återfinns på hemsidan har nr 4 följande lydelse:
”Revolutionära fronten erkänner alla kampmetoder och ser fredligt motstånd och revolutionärt våld som lika delar av den revolutionära klasskampen. Användandet av revolutionärt våld ser vi som en rent taktisk och politisk fråga och inte som en moralisk”.
Liknande budskap återfinns på hemsidan för AFA (www.antifa.se).
Revolutionära Fronten och Antifascistisk Aktion är alltså två anti-demokratiska organisationer med kopplingar till Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund Ung Vänster.
Kanske finns det där framtida ledare för Vänsterpartiet och blivande Nobelbankettsgäster?
Förvisso är det vidare så att många av de personer som belönats med Nobelpris på intet sätt levt upp till de ideal Nobel propagerade för i sitt testamente. Nedan följer några exempel.
Fysikpristagare
11. Werner Heisenberg, fysikpris 1932. Deltog aktivt i Nazitysklands ansträngningar att tillverka en atombomb.
Av nytta för mänskligheten?
12. Enrico Fermi, fysikpris 1938. Spelade en central roll i amerikanarnas utveckling av atombomben.
Av nytta för mänskligheten?
13. Ernest Lawrence, fysikpris 1939. Spelade en central roll i amerikanarnas utveckling av atombomben.
Av nytta för mänskligheten?
14. Richard Feynman, fysikpris 1965. Spelade en central roll i amerikanarnas utveckling av atombomben.
Av nytta för mänskligheten?
15. James Rainwater, fysikpris 1975. Spelade en central roll i amerikanarnas utveckling av atombomben.
Av nytta för mänskligheten?
Kemipristagare
16. Fritz Haber, kemipris 1918. Även känd som gaskrigets fader och en stark förespråkare för att Tyskland skulle börja använda stridsgaser under första världskriget. Först utnyttjades klorgas men Haber bidrog senare till att ta fram metoder för industriell tillverkning av senapsgas. Han utvecklade även insektsmedlet Cyklon B som nazisterna under andra världskriget använde i sina gaskamrar.
Av nytta för mänskligheten?
17. Peter Debye, kemipris 1936. I en bok med titeln ”Einstein in Niederland” från 2006 rapporterar författaren Sybe Rispens att Debye under sin tid som chef för Kaiser Wilhelm Institut für Physik i Berlin (senare omdöpt till Max Planck Institut) på 1930-talet aktivt deltog i att ”rena” tyska vetenskapliga institutioner från ”judiska och andra icke-ariska element”. Från annat håll har ifrågasatts om Debye var en aktiv nazist eller snarare en passiv medlöpare som försökte få ut de ekonomiska fördelar som arbetet i Tyskland och för Hitler gav honom. Demokratiskt?
Av nytta för mänskligheten?
18. Adolf Butenandt, kemipris 1939. Medlem i tyska nazistpartiet. Utförde vad han kallade ”kriegswichtig” forskning. Erhöll 1942 Krigsförtjänstkorset i Tyskland. Demokratiskt?
Av nytta för mänskligheten?
19. Robert Mulliken, kemipris 1966. Spelade en central roll i amerikanarnas utveckling av atombomben.
Av nytta för mänskligheten?
Medicinpristagare
20. Paul Hermann Müller, pris i fysiologi eller medicin 1948 för upptäckten av insektsgiftet DDT som senare visade sig orsaka mycket allvarliga miljöskador.
Av nytta för mänskligheten?
21. Egas Moniz, pris i fysiologi eller medicin 1949 för introduktionen av lobotomi som kirurgisk metod vid behandling av psykiska sjukdomar. Metoden visade sig vara förenad med en avsevärd postoperativ mortalitet (>15% på vissa svenska sjukhus) och kritiserades redan tidigt för hur den användes.
Av nytta för mänskligheten?
22. Daniel Bovet, pris i fysiologi eller medicin 1957. Från Wikipedia: År 1965 ledde Bovet en studie som visade att tobaksrökning ökade användarens intelligens. Han förklarade i en intervju för New York Times att syftet inte var att ”skapa genier, utan att sätta mindre begåvade personer i stånd att nå en tillfredsställande mental och intellektuell utveckling”.
Av nytta för mänskligheten?
23. Konrad Lorenz, pris i fysiologi eller medicin 1973 för beteendeforskning. Medlem i nazistpartiet från 1938 och förespråkare för deras idéer om rashygien.
Demokratiskt? Av nytta för mänskligheten?
Litteraturpristagare
24. Verner von Heidenstam. Litteraturpris 1916. Exempel på politiska uttalanden (hämtade från Wikipedia):
”Man häpnar. Hvad ha alla dessa asiater med oss att göra? Hur mycket friskare skulle luften ej vara öfver Europa, om vi sluppit dem.”
”Jag visste att Tysklands stund skulle komma och hälsar nu nationens uppvaknande.” (intervju från 1933)
”Min åsikt är nu som förr, att det nya Tyskland genom sin segerrika kamp mot bolsjevismen bringat den kommunistiska vågen i Europa att stagnera och därigenom – som vi hoppas – räddat den europeiska civilisationen.”
Heidenstam utnämndes 1936 till hedersdoktor vid universitetet i Heidelberg. Året dessförinnan hade han besökts på Övralid av Hitlers ställföreträdare Rudolf Hess.
Demokratiskt? Av nytta för mänskligheten?
25. Knut Hamsun, litteraturpris 1920. Var under större delen av sitt liv en stor vän av Tyskland. Under 1930-talet gjorde Hamsun en mängd uttalanden som gjorde att han förknippades med nazistiska och fascistiska åsikter. Under den tyska ockupationen av Norge skrev han flera tyskvänliga artiklar i norska tidningar och efter ett möte 1943 med Joseph Goebbels (propagandaminister i Hitlers regering 1933-1945) sände Hamsun sin Nobelprismedalj som gåva till honom. Efter Hitlers död skrev Hamsun en dödsruna i Aftenposten där han beskrev denne som en ”krigare för mänskligheten”.
Demokratiskt? Av nytta för mänskligheten?
26. Michail Sjolochov, litteraturpris 1965. Anses av många ha gått stalinismens ärende.
Demokratiskt? Av nytta för mänskligheten?
27. Gabriel Marcia Marquez, litteraturpris 1982. Arbetade under en tioårsperiod för den revolutionära kubanska nyhetsbyrån Prensa Latina. Förblev även efter detta den kubanska regimen trogen och blev med tiden personlig vän till Fidel Castro.
Demokratiskt?
28. Mo Yan, litteraturpris 2012. Ses av många som en medlöpare till den kommunistiska diktaturen i Kina.
Demokratiskt?
Fredspriset
29. Henry Kissinger och Le Duc Tho, fredspriset 1973. Analytiker som Noam Chomsky med flera har hävdat att de främsta källorna till internationell terrorism och mördande är världen största makter, ledda av USA.
Demokratiskt?
30. Anwar Sadat och Menachem Begin, fredspriset 1978.
Demokratiskt?
31. Michail Gorbatjov, fredspriset 1990. Ledare för kommunistpartiet i Sojetunionen.
Demokratiskt?
32. Frederik Willem de Klerk, fredspriset 1993. Apartheidföreträdare.
Demokratiskt?
33. Yasser Arafat, Shimon Peres, Yitzhak Rabin, fredspriset 1994.
Demokratiskt?
34. Jimmy Carter, fredspriset 2002. Analytiker som Noam Chomsky med flera har hävdat att de främsta källorna till internationell terrorism och mördande är världen största makter, ledda av USA.
Demokratiskt?
35. Barack Obama, fredspriset 2009. Analytiker som Noam Chomsky med flera har hävdat att de främsta källorna till internationell terrorism och mördande är världen största makter, ledda av USA.
Demokratiskt?
Detta var exempel i en lista som skulle kunna göras betydligt längre.
Sammanfattningsvis kan konstateras att bristande konsekvens och hyckleri, ända från starten år 1900 fram till idag, alltför ofta har varit två framträdande drag när Nobelstiftelsen och Nobelkommittéerna beslutat vilka man anser har hedrat Alfred Nobels ideal.
Agerandet utmärks mer av maktspel och tillvaratagande av egna intressen än en genuin omtanke om att uppfylla Alfred Nobels sista vilja. Lyckligtvis har prisen i merparten av fallen trots detta gått till välförtjänta mottagare och prestationer.
Att manifestera sin ”demokratiska självgodhet” genom att till Nobelfesten inte bjuda in någon representant för Sverigedemokraterna men samtidigt välkomna företrädare för ett antal av världens värsta diktaturer kan inte kallas annat än patetiskt och löjeväckande.
Johan Thyberg
legitimerad läkare
pensionerad professor Karolinska Institutet
Karolinska Institutets Svarta Bok 